Det regnar. Ännu djupgrönt över vyn från mitt fönster men gula inslag finns och något rostbrunt också. Ormbunkarna vid dikesrenen mot stan har signalerat Tideväxling någon vecka nu och rönnbären lyser röda i stan. (Jag vet inte vad de gödslar med men här är i byn vet rönnbärsträden att skyla sitt värsta överdåd.)

Småskolebarnen på väg till skolan, i den större byn mot stan, åkte iväg med bussen klockan åtta.

Skolan ser så trevlig ut och föräldrarna är glada att den finns kvar för de minsta. Häromdagen såg jag att några vuxna (föräldrar eller kommunfolk?) var och såg över rutschkanor, gungor och klätterställningar osv. Snart är det liv där på gården mellan lektionspassen.

Tänk att jag än kan minnas nästan exakt hur det kändes att snurra på den där karusellen – runt- runt- runt tills man blev yr och så kunde man leka lekar där man hade att hoppa in under farten och eller klättra över de där facken medan den snurrade

men runt gick den alltid

(om någon snurrade den)

eller att dunka upp och ner på den där brädan med vågmästarhjul i mitten. Donk. Så var man i backen och det kändes i baken. Och så upp igen

och gungorna

när man kom alltför högt upp

ryckte det i snörerna

och den estetiska linjen

försvann som genom ett trollslag

men man satt kvar

 

och brännboll

platta slagträn för tjejer

och så att fånga en lyra

så motståndarlaget

brändes

och flaggan som hissades på skolgården

och lilla kyrkan tätt bredvid

bara lite högre upp på backen

där man sjöng

Den blomstertid nu kommer

(när man inte var på begravning)

 

Regnet har upphört och jag har nyss talat i telefon och fått dödsbud.

 

Någon (inte så nära mer) somnade stilla in i går. En morbror jag inte sett på år och dag.

Han satt ju nästan hela sitt liv på Pite 55 (ökänt mentalsjukhus) och sedan kom han ut och levde rätt länge på sitt egna vis.

Jag tror han befann sig i en annan tid och han älskade att dra fräckisar. Fräckisar om ungmör som blivit runda om magen när de gått i hagen och sånt.

 

 

En svag sol kikar nu fram. Det är bra, jag ska cykla in till stan idag. Köra förbi skolan och kanske höra de nyfiket glada barnarösterna som nästan blygt möter varandra igen efter sommaruppehållet. Se hur de leker där på gården.

Höstterminen har börjat!

Silverstare

Ett svar »

  1. Dan Greider skriver:

    Jag står redo med stora svarta sopsäckar!

    Att samla höstlöven i.

    Höstterminen har börjat!

  2. silverstare skriver:

    ..hee..hee. Som en scout. Alltid redo.
    Jepp. Snart singlar de ner på marken i sina självförbrännande färger. Men är det tort och fint kan man bada i dem och skratta lite innan man börjar kratta.

    Ha Det!

  3. kao skriver:

    Du skriver så medryckande. Kan riktigt känna doften av höst och värmen från en orange stor solskiva på himlen. Barnens glada skratt hörs svagt i bakgrunden.

    Inget fel på hösten – bara den kunde stanna upp i tid före lövfällningen 😉

    Kram
    Kao

    • silverstare skriver:

      Tack för det! Det har varit fint i år – känns det. Då när solen bryter fram och man får en dag som känns som en bonus. Helt okej att de faller och så kratta på tomten och hög frisk luft!

      Länge sedan jag skrivit här. Får allt lägga i nytt snart.

      Inte varit till dig heller på länge, länge. Hoppas allt är bra?

      Kram från Silverstare

Lämna ett svar till silverstare Avbryt svar