…klättrar fram över tiden, över dagar och timmar
vedbonden frågade mig om jag tror att det är vi själva som skapar fram dessa
onormala vädersystem, typ, den sydeuropeiska åskdestruktionen som saknar gränser för
sitt gebit
Jag svarade så där lungt medan vi lossade lasten av ved
-nå int vet jag. men inte är det väl så märkvärdigt om man tänker på att vi bor på en planet, som andra planeter som t ex dör och uppgasas någonstans där uppe i universium
Och så fortsatte vi lossa den fina ved han själv kapat med motorsåg. När han rörde vid veden så fanns ett högtidligt moment jag faktiskt uppmärksammade. Ett moment som ingen modern skogsskördarmaskin kan framkalla på sin väg mot effektivitet och lönsamhet (läs vinst).
Cykeln till stan och hästarna utefter vägen. Sommarens alla dofter rakt upp i nostrynet. Min planet i juli. En liten glob i rymden. Snurrar där runt solen för att väta sina växter och människorna.
Kämpa i motvind, tvingas stiga av cykeln och gå ibland och så komma fram till ens hem, ens trygghet.
Och det är juli och jag har med mig nya rödorangea rosor som ska ståta i den där betongkrukan som jag själv gjöt med friskt mod om våren.
och alla min tre älsklingar är hemma här med mig;
Sara, Tiger och lilla Viktor!
Silverstare
SILVERSTARE 