Penicillin mot stora, röda märket vid knävecken där fästingarna gottat sig. Undrar hur en fästings liv ser ut? Läste något om att de behöver tre varmblodiga offer innan de når något slags fulländning med sina liv. Först rådjuret, sedan katten och sedan matten. Typ.

Håret. Alla damer gör ju något med håret när sommaren nalkas. Jag satte på mig hätta och virkade ut slingor och blonderade dessa. Tanken var ju att fånga solen i mitt hår men resultat blev…ännu tveksamt. Ser jag inte bara gråhårig ut? Eller är det blont? Lite svarta slingor också? Eller lite rött? eller både och?

Svart, rött, vitt och det normala, numera råttfärgade.

Trams så klart.

Jag funderar över det här med ekonomi. Allt som händer i Europa. Idag skriver Katrin Kielo att Europa är på väg in i en ekonomisk bergvägg.

Jag har kunnat följa livet på Island via en bloggvän. Där hon kunnat förmedla en sanslös vardag med ränteökningar och ett framtidsliv som nästan helt fallit isär.

(Nu sköter hon mest om sig själv vilket är klokt om man ska orka med dessa omvälvningar men mycket finns att läsa, så där att det kommer nära, i hennes arkiv.)

Och nu är det Greklands tur. Och fler står på rad. Europas ekonomier balanserar på något slags knivsegg. Men, som sagt, som sagt, som sagt:

Det går bra för Sverige!

(Utom för sjuka, för arbetslösa och för gamla och för SJ och för infrastrukturen och knegare och medelklass som ser i kors med ögona av stresskonvulsioner och för Syndabockar och för alla utom de som verkar se om sitt hus för att sno åt sig allt innan skutan sjunker.)

Nog känns det som det är lite grand av bergvägg och hur ska detta redas ut?

Faen vet. Det är ju en komplicerad maskin hela detta intrikata ekonomisurr. Någonstans hoppas jag på totalkollaps, sorg och förnyelse. Jag tycker att det visat sig att hela den kapitalistiska marknadsidén sjunger på sin absolut sista, desperata sångvers.

Bygga upp något vettigare sätt att reglera våra mänskliga mellanhavanden och fördelningen av mat och resurser.

I övrigt söker jag all tillgänglig information om Ship to Gaza. Jag läser Johannes Anyurus  blogg från Aten och jag vrider mig som en mask av det han, som poet och författare, lyckas förmedla. ( Som jag har förstått har några båtar avseglat medan andra ännu inte kommit iväg bland annat p g a sabotage och myndighetskrångel.)

Jag har kollat mina egna länkar och tittat på bilder från Gaza. Se dem, de är så vackra och hur många av oss har en aning om hur det ser ut där när inte liken ligger skövlade i fonden av alla ruiner?

Ship to Gaza och Freedom Flotilla känns som det mest hoppingivande på mycket länge. Kanske är det aningar om hur ett annat liv på andra sidan bergväggen kan komma att se ut?

Och vad håret beträffar. Det är nog grått, en liten slingblonderad försmak.

Silverstare

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s