Jag trevar fram

låter fingertopparna nudda

det nya

Slår dövörat till Tidens rop och hets

den meningslösa jakten på

Ingenting

Bara förlorade själar

marionetter under Tiden

Darrande fingertoppar som sakta låter sig

röra

och känna

i mörkret

treva

förtjust famlande

obstinat

förvisso

Men vad bryr jag mig

näckrosen växer sig fram ur djupet

och det tycks mig att den står i

förbund med himlen

Kraften som en missil

med fäste rakt upp

till gud

men jag kan ju ta fel

herregud

vem gör inte det

ibland

Silverstare

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s